Vi hitta en restaurang med ett litet bord utanför så vi satte oss där och gick in och beställde maten. Vi fick lite konstiga blickar och det var uppenbart att vi hade gjort något ”fel”. Under tiden som vi åt tittade personalen ut på oss genom fönstret. Våran teori är att bordet inte var till för kunder…?

Maten var god men det var lite konstigt att såsen till steken var en klick senap 😉

• 

• 

På vår fria eftermiddag bestämde vi oss för att ta oss till en stor park så att pappa förhoppningsvis skulle få ta kort på lite fåglar.

• 

• 

• 

• 

Inne i templet fanns det 1001 förgyllda mansstora Buddhastatyer men det var tyvärr fotograferingsförbud. Därför blev det bara några bilder utanför templet.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Efter frukost tog vi en promenad för att lära oss grunderna för teceremoni i ett tehus i Kyoto

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Gion område där många geishor fortsätter att utöva sitt värv

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

”Geisha (芸者), eller Geigi (芸妓) är traditionella japanska underhållare. De är utbildade i olika japanska konstformer, som musik, dans och poesi. Den absoluta merparten av dagens geishor är kvinnor. En vanlig missuppfattning i västvärlden är att de är prostituerade, men det stämmer inte. Begreppet ”geisha” härstammar från de två orden 芸 (gei) som betyder ”konst” och 者 (sha) som betyder ”person som gör” eller ”att vara anställd inom”. Direktöversättningen skulle alltså vara ”person som gör konst”, men idag fungerar även översättningen ”artist”. Geishor är välrespekterade och det är komplicerat att bli en geisha.

Ett annat begrepp som används för geishor är Geiko (芸子) vilket först började användas i Kyoto. Geishatraditionen i Kyoto är fortfarande mycket stark och än idag kallas geishorna i Kyoto för geikos. För att få bli professionell geisha (geiko) i Kyoto krävs en fem år lång utbildning. Många av de flickor som vill bli geiko är i femtonårsåldern, då den obligatoriska skolgången i Japan slutar, men de kan också vara något äldre. Hon börjar som shikomi och får hjälpa till med tvätt och städning i okiyan, geishahuset, och börjar med lektioner i dans och att spela instrument. En kort period är hon sedan minarai och börjar bära vitsmink, kimono och han-dara obi, en kortare obi än darari-obin som bärs av maiko. Strax efter det blir hon geishalärling, så kallad ”maiko” (舞妓) (ordet härstammar från de två japanska orden 舞 (mai) som betyder ”dansa” och 妓 (ko) som betyder ”barn”), och följer med de andra geiko och maiko som bor i okiyan när de arbetar, det vill säga går till ochayas, tehus och dansar och underhåller.

Den typiska bilden av geishan med vitsminkat ansikte och färggrann kimono föreställer en maiko. Fullvärdiga geishor bär enklare kimonos, och är bara vitsminkade vid speciella tillfällen.”

(Detta berätta vår reseledare som var geishafantast men texten ovan är från wikipedia)

• 

• 

•